I am not unbreakable. Även fast du tycker det är kul så gör dina kommentarer ont. Det som är kul är att jag trodde så mycket bättre om dig. Jag förstår inte varför du tror att jag tycker det är kul? Jag vill gå tillbaka till det som var. Men jag kan inte. Men du gör det svårt. Hur ska jag kunna hålla mig kvar över ytan när du hela tiden trycker ner mig?

Go and get a life. Jag har inte bett om ett skit. Jag har hållt mig undan. Men? Skitsnack och rykten får man endå. Kommer jag någonsin få andas fri luft eller måste jag fly? Jag har sagt att jag inte kan fly. Jag kan inte.

Det enda jag ber om är att jag får vara jag. Utan några som helst konstigheter. För ärligt talat har jag inte gjort någonting. That is for sure. Jag vet att jag inte gjort någonting. Du hatade mig från första början.

Om det är jag som har ändrats, Fine.

Om det är det jag lämnade som gör dig avundsjuk? illa till mods? hotad?

Avundsjuk för att du inte vågade ta språnget. För att du saknade någonting. För att jag gjorde det du velat, av en slump. För att jag vågade och förlorade.

Illa till mods för att du förstörde det från början med bara en blick och att du inte vågar ta tillbaka det som redan hänt. För det finns ingenting som heter förlåtelse. Det enda som finns är att gå vidare med det som hänt.

Hotad för att jag ska komma och förstöra din lilla idyll som du byggt upp?

Jag vet iallafall vad jag är. Besviken. Jag trodde inte såhär om dig. Du hade höga mål och ambitioner och du har bytt dom mot vad? Du var ingen som tröck ner folk, och absolut inte sånna som jag.